Spinnverkstan

Spinnverkstan
Kom till verkstaden där vi spinner och lär oss av varandra!!
Start: 23 augusti 2022
Under tisdagkvällar mellan 17:30 och 19:30
Plats : Hölö Kyrkskola
Det finns spinnrockar, material och verktyg att låna på plats. Vi har även vävstolar om du vill använda eget garn. Du har chansen att vara med i specialkurser inom temat mot en nedsatt avgift samt delta i medlemsutställningar.
Avgift : 300 kr
Antal träffar: 20 ggr
Avgift för medlemmar i SKHF: 200 kr för terminen eller 20 kr per gång.
Avgift för icke medlemmar: 300 kr för 20 ggr eller 50 kr per gång.
FRÅGOR?? HÖR AV DIG TILL KONTAKTPERSONERNA NEDAN.
Lena Hansjons, tfn 070 535 83 21, e-post lena.hansjons@gmail.com
Märta Sällberg, tfn 073 983 22 25, e-post marta.sallberg@gmail.com

Vi har öppet hus varje tisdag kl 17.30

Varje tisdag kväll träffas Spinngruppen och vi startar med en fika kring vårt stora arbetsbord 17.30 och sen ”lär vi av varandra” tills vi går hem vid 19.30 tiden. En hel del handarbetskunniga personer finns bland oss så alltid är det någon som kan lösa problemen som kan uppstå..
Vi har redskap och material för bearbetning av ull och lin som du kan låna.
Du får gärna pröva på två gånger innan det är dags att bli medlem.

Tisdagskvällarna administreras som en ”kurs” och föreningen får ett bidrag från ABF på 60 kr som vi använder till lokalhyran. För fikat betalar du 25kr. Alla är hjärtligt välkommen!!!!

Deltagaravgifter till cirklar/ kurser på Kulturcentrum Hölö Kyrkskola-avgifterna används bla till att betala våra lokalkostnader.
Kursledaren administrerar avgifterna och ABF bidragen.
Terminsavgift: för medlem i SKHF 200 kr
för icke medlem 300 kr
Dagsavgift: för medlem i SKHF 20 kr
för icke medlem 50 kr
Dagsavgift: 50 kr

Avgifterna ger oss möjligheten att arbeta i slöjdsalen med våra verktyg. Vävstolar, spinnrockar, kardningsmaskiner mm. Vi har tillgång till vår lokal när det passar oss att jobba där.

Hälsningar Lena Hansjons
för hantverkskollektivet.
08/55157266 eller 070/5358321
e-post: lena.hansjons@gmail.com

Vi betalar medlemsavgift till Sörmlandskustens konst och hantverksförening.
Medlemsavgiften är 150 kr per år (samt 100 kr för familjemedlem)
att sättas in på plusgiro 60 84 12 -3 eller bankgiro 776-5357
Swisch 1232593317. Obs. vi påminner om inbetalning vid årets början.
Glöm inte att ange ditt namn och e-postadress, telefon och adress i samband med betalningen. Du får ett välkomstmail med div. information som bekräftelse.

Vi finns även på Facebook Spinnverkstan i Hölö kyrkskola

Varje höst sen några år håller Spinnverkstan öppet hus under en vecka för barn, ungdomar och föräldrar. Här kan du se vårt ambitiösa program.

SPINNVERKSTAD ÄR MED I ÅRETS (2023) LINPROJEKT

Från Tullgarns slott – till Spinnverkstan i Kulturcentrum Hölö Kyrkskola

På tisdagar träffas ”Spinnverkstan”, sedan sju år tillbaka på Hölö Kyrkskola. De har lyckats rädda och bevara en vävstol från den gamla vävskolan vid Tullgarns slott. På den vävs idag, med handspunnet garn, ”Tullgarnsmönster” som Spinnverkstans kvinnor har skapat.

Spinnverkstan har haft flera utställningar på Kulturcentrum kyrkskolan. En av de första hade temat ”Tullgarnsvävstolen”.
Hölö kyrkliga syförening hade för länge sen fått ta hand om de damastvävstolar som använts i drottning Viktorias vävstuga i ett stenhus vid Tullgarns slott. De flesta vävstolarna var intakta. Men en saknade delar och var i obrukbart skick. Den hamnade på en vind och när man rensade den skulle just denna vävstol eldas upp.

-Jag blev tillfrågad om jag kunde ta hand om vävstolen, eftersom jag är textillärare och intresserad av hantverk. I en av mina lador förvarade jag vävstolen. Efter tio år uppstod det en möjlighet, tack vare Spinnverkstan, att sätta upp vävstolen på Hölö Kyrkskola. Med hjälp av en väninna, Susanne Kallstenius och en hantverkare lät jag först renovera den, säger Lena Hansjons, en av eldsjälarna i Spinnverkstan.

-Den här vävstolen är speciell på så sätt att det går att väva avancerade mönster på den. Vi började göra en väv av handspunnet. Jag ville gärna att mönstret skulle ha anknytning till Tullgarns slott. Tillsammans med Elisabeth Ydrén, som också är med i Spinnverkstan åkte vi ut till slottet och hittade ett balkongräcke som vi fotograferade. Bilden omvandlade vi till ett vävmönster, säger Lena Hansjons.

Redan från början kallade de mönstret för ”Tullgarnsmönstret”. Efter en kontakt med hovets informationsavdelning fick de lov att kalla mönstret för det officiellt. De har behållit kontakten och Spinnverkstan har bidragit med bevarandet av vävstolen till den forskning som pågår om drottning Viktorias vävskola, 1887-1907 på Tullgarns slott. Viktoria grundade skolan innan hon blev drottning. Den var känd för sina högklassiga textilier. Ambitionen var att höjag statusen på hur man klär sig och textil i trakten.

Lena Hansjons bor själv i närheten av Tullgarns slott. Hon hade ingen aning om att hon hade bott granne med en gammal vävskola i 20 års tid. Stockholms slott gör efterforskningar om vävskolan, eftersom mycket kunskap därifrån gått förlorad.

-Vi på Spinnverkstan blev inbjudna till Stockholms slott, för att lyssna på en föreläsning om den aktuella forskningen. Vi följer efterforskningen om den gamla vävskolan med stort intresse. Och är glada om vi kan bidra med någon kunskap. Vem vet om vi kanske kommer att väva något av mönstren som de vävde i skolan på den tiden, säger Lena Hansjons.

”El Monica” – En revolutionerande liten elektriskt spinnrock

På Spinnverkstan används olika typer av spinnrockar. Monica har tillsammans med sin man Björn byggt en egen liten elektrisk spinnrock. Den är behändig att ta med sig och kan kopplas till en powerbank eller en solcell, när det är full sol ute. Intresset för den har spridit sig både på Spinnverkstan och utanför runt om i landet.

-Tanken var att utveckla och bygga en liten spinnrock som inte tar så mycket plats som de traditionella. Jag tycker mycket om hantverk och min man är tekniskt kunnig. Det är en bra kombination. Vi provade oss fram och till slut för två år sen lyckades vi bygga en liten elektrisk sprinnrock, säger Monica Westerberg, med i Spinnverkstan.

Den består av några delar av en traditionell spinnrock, men har även en ny elektrisk del. Monica har hjälpt andra som vill lära sig att bygga en sådan här elektrisk liten spinnrock. Flera av kvinnorna på Spinnverkstan använder sig numera av den här.

-Intresset har även spridit sig utanför Spinnverkstan och runt om i landet. Det är en grupp hantverksintresserade i Småland som ska försöka bygga en liten elektrisk spinnrock. Jag har skickat en del delar som kan vara svåra att få tag på och hjälper dem per telefon. En annan har vi skickat iväg till Dalarna.

Lena Hansjons berättar att det är lättare att lära sig att spinna på en sån här spinnrock och underlättar för barn, eftersom man kan ställa in hastigheten så att det går långsammare.

-Jag fick en liten ihopfällbar solcellspanel av Monica. Nu kan jag sitta ute när det är riktigt soligt och spinna tack vare den, säger Lena Hansjons.

”Nu sitter jag här igen i min gamla slöjdsal på Kyrkskolan”

-Tack vare Spinnverkstan är jag här i igen, efter många år. Vi hade en termins träslöjd i det här rummet, när jag gick i den här skolan på 1960-talet. Dessutom blev jag hantverkslärare, säger Märta Sällberg.

Just nu väver Märta en ryakudde. Hon har varit med i Spinnverkstan i fem år.

-Det känns roligt att komma tillbaka till den här lokalen, efter så många år, säger hon.

Grunden i Spinnverkstan är att man lär sig spinna garn, kardar ull och lär oss om olika ullsorter och hantverkstekniker. Fördelen med att spinna garnet för hand är att det går att få fram precis det garn som man vill ha beroende på ulltyp.

Lena Hansjons och Viktoria har egna allmogefår som de använder ull ifrån att spinna. För

närvarande utforskar och lär sig Spinnverkstan mer om att väva ryamattor.

De har fördjupat om i en undersökning om ryamattor och ryagarn som gjordes av hemslöjdskonsulenter för 20 år sedan.
-Det kom fram att en intendent för ett museum i Göteborg, i början av 1920-talet undrade varför de gamla svenska ryamattorna var glansiga förr. Han fick veta att Emma Zorn gift med Anders Zorn, kände till att en särskild fårras i Dalarna har ull som går att göra glansigt garn av. Intendenten köpte in dalapälsfår, som är allmogefår men senare började de avla norska baggar, vilket gjorde att glansen i garnet gick förlorad.

-Eftersom vi har just dalapälsfår vill vi prova och se om vi kan få fram ett gränsigt garn genom att spinna på ett visst sätt. Vi provar något ”nygammalt”, säger Viktoria Axelsson.

Text: Maria Ortler